Ten Tiny Breaths

av K.A. Tucker
 
Part 1 of 2. Kacey Cleary’s whole life imploded four years ago in a drunk-driving accident. Now she’s working hard to bury the pieces left behind—all but one. Her little sister, Livie. Kacey can swallow the constant disapproval from her born-again aunt Darla over her self-destructive lifestyle; she can stop herself from going kick-boxer crazy on Uncle Raymond when he loses the girls’ college funds at a blackjack table. She just needs to keep it together until Livie is no longer a minor, and then they can get the hell out of Grand Rapids, Michigan.
 
But when Uncle Raymond slides into bed next to Livie one night, Kacey decides it’s time to run. Armed with two bus tickets and dreams of living near the coast, Kacey and Livie start their new lives in a Miami apartment complex, complete with a grumpy landlord, a pervert upstairs, and a neighbor with a stage name perfectly matched to her chosen “profession.” But Kacey’s not worried. She can handle all of them. What she can’t handle is Trent Emerson in apartment 1D. 
 
Wow, det där såg jag inte komma. Det kanske bara var jag som var ouppmärksam, men vilken överraskning det kom i slutet. Jag visste ärlig talat inte hur detta skulle sluta efter det. Jag trodde nästan att det skulle bli en cliffhanger, eftersom det finns en till bok som ska komma ut. Men den boken kommer handla om Kaceys syster Livie istället. 
 
Generellt är det en bok som håller väldigt hög nivå (nej, vi snackar inte direkt framtida klassiker... men ni förstår vad jag menar). Språket är klart och handlingen är väldigt givande. Boken får mig att börja tänka. Tänka på mitt eget liv och på så många andras liv. Jag börjar också tänka på hur man själv och andra kan göra misstag och inte egentligen förstå konsekvenserna. Men också om hur man måste kunna släppa och förlåta för att själv kunna gå vidare. Det här är en bok som handlar mycket om livet, om hur man vill leva och hur man lättast ska behandla andra för att leva ett lyckligt liv. 
 
Jag tänker på boken än idag, och det visar alltid vad en favoritbok gör som andra inte kan göra: få en att tänka och analysera. Det är få böcker som gör det. Kanske var 50:e bok känner jag att jag blir extra påverkad. Ibland kommer jag in i en period då jag läser jättebra böcker och ibland känner jag att jag bara läser halvdåliga. Det beror lite också på vilket humör man är på. Jag är inte alltid sugen på att läsa om rosafluffig kärlek. Då är det skönt att kunna läsa lite actionböcker, eller kanske en deckare. Hur vet ni att en bok ni läst verkligen är en favoritbok?
 
 
Part 1. Ten Tiny Breaths
Part 2. One Tiny Lie (Livie, systern, får sin egen historia, utkommer april 2013)